You, Me, in Eternity

såhär efter jul när allting till en början känns bra.
skolan är okej, läxorna är inte för många.
glädjen över att vara tillbaka i rutinerna igen gör sig påmind.

dock kommer det en tid sen.
då läxorna är för många
och när alla rutinerna gör en galen.

då finns det en sång.
egentilgen inte enbart för exemplet ovan
men för alla de gånger då det känns jobbigt.

den sången kommer här

trots allt

när vägarna blir smala och när varje litet steg
är mer en kamp än glädjen att trots allt va på väg,
när ensamheten är det enda sällskap man har kvar
och ångest anas i vartenda tveksamt steg man tar,
när själen bär på skoskav och när backen är för brant
då ber jag dig om modet att få tro att det är sant

     det finns en väg, den har ett namn.
     det finns ett mål nånstans där framme.

när dagen känns så svekfull och när ingen ger mig tröst,
när vårens första blommor står och påminner om höst,
när livet har mig lurat på allt jag trodde förr
och inget känns som hemvant här innanför min dörr,
mitt liv är blekt och dagboken har alltför tomma ark
då ber jag dig om modet, i min svaghet att va stark.

     det finns ett liv, det har ett namn.
     det finns ett mål nånstans där framme.

när mörkret griper kring sig och allting känns så svart,
man anar varken varifrån och varför eller vart,
när dagar är sekunder och nätter känns som år
och ingenting i världen kan säga hur det går,
när livet släcker lampan och när döden grinar kall
då ber jag dig om modet att få tro i alla fall
     
     det finns ett ljus, det har ett namn.
     det finns ett mål nånstnas därframme.

     att det finns ett ljus, och att det har ett namn
     att det finns ett mål nånstans därframme
     och en famn.


text: Tomas Boström



                                            allt gott
                                               becka