Jag tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg idag... måste plugga inför prov, men i alla fall....
i söndags var jag på en helt vanlig gudstjänst i våran kyrka, lite smått med folk inget särskilt på programmet... EN HELT VANLIG SÖNDAG.
ofta när man kommer hem från tonårsläger etc. så tycker man det är dödligt surt att sitta där på en hård bänk och sjunga en psalm som bara pensionärerna kan, och man tänker att här händer det inte nått spännande bortsätt från att tanten på raden framför somnar och börjar snarka. men det är såååååååå fel! Det fick jag tydligt uppleva i Söndags, denna helt vanliga söndag.
Jag har känt mig rätt uttömd senaste tiden, inte orkat ta tag i vissa saker som jag blivit tillfrågad. och jag har känt att jag inte varit super inspirerad när det gäller Gud och jag har skämts över det. Men så efter nattvarden så satt jag och bara lyssnade medans det spelades lovsång på pianot, och en text slog rätt in i mitt hjärta. Jag bad Gud om förlåtelse och kraft om beskydd över mig och andra. Atmosfären i kyrksalen var underbart lugn och varm, det strålade sån kärlek att jag ville gråta, det gick igenom hela mig, och när jag satt där kände jag hur jag bokstavligen fylldes med kraft från topp till tå. Jag kände hur jag längtade efter att få vara nära Gud. Allt annat rann av mig. den uppgift som känts så jobbigt innan kändes nu som ett otroligt kul uppdrag! det var en sådan total vändning i min känslor att det bara kan ha vart Gud som styrkte mig. så efter mötet gick jag med bestämda steg fram till vår ungdomspastor och tackade ja till förfrågan.
Det är verkligen mäktig att få möta Gud att känna att han verkligen finns och att han verkar!
Men det jag ville säga var att glöm ALDRIG att gud kan möta dig var som helst, när som helst! INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD!!! :D
(så gick det med det snabba inlägget XD)
FRIDENS PÅ ER FOLKET! ;D
// Kramar Cc
Ännu en gästbloggare intar YouMeEternity. Denna gången är det John Målevik som har något att dela. Och jag vet att det är otroligt gött att höra och lösa om, jag var där och upplevde det, finns inga ord som förklarar den känslan som var denna kvällen. Delar mer av mina tankar sen, efter att John fått säga sitt!
Hejsan! Jag har en sak som jag måste berätta.
Ja å ett gäng kompisar va inne på Lörda Live i lördags å då hände det nåt riktigt gött.
Men för att alla ska förstå så måste ja säga att någon vecka tidigare så gjorde ja nåt riktigt dumt mot Gud och ja kände att ja verkligen hade svikit Honom.
Men så i lördas när vi satt där å sjöng med i lovsången så bad jag Gud så innerligt om förlåtelse och nästan direkt så kände jag hur Helig Ande fyllde mig och ja börja skaka som ja vet inte vad å tårarna bara rann. Då kände ja hur ja verkligen fick förlåtelse. Grymt skön känsla och hela kvällen och dan därpå va ja hur glad som helst och allt kändes bara toppen=)
Skönt att veta att vad man än gör och hur dumt det än är så får vi förlåtelse om vi bara ber om det.
Joh första brev 1:9
”Om vi bekänner våra synder är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”
GOD BLESS
// John Målevik
Helig ande var verkligen där den kvällen. Det var fantastiskt att se alla som fick uppleva det, och att se alla som för första gången tog emot Gud. Det var ett par kan jag lova!
Guds frid över er! / Jenna
pang på rödbetan.
för ett antal veckor sen låg jag i tv-soffan och
bläddrade bland kanalerna.
i brist på intressanta program blev det 'extreme home makeover'
yeeeah.
det var en pappa med sina 3 barn,
han jobbade i stort sett jämt och
hans fru hade gått bort i cancer om jag inte missminner mig.
nu var 'extreme home makeover' där och skulle fixa hans hus.
och som vanligt är det ju inte så att dom bara rustar upp det så
det är okej att bo där utan dom göra ju allting ett x-antal gånger bättre
än vad som igentligen behövs.
lyx om andra ord..
som vanligt står det hundra tals arbetare runt huset när familjen kommer
och ska få se sitt nu extrem lyxiga hus. framför huset står den stora lastbilen
och i sin ordning börjar alla skrika "move that bus".
bussen flyttar sig och familjen
rusar in och möter sitt nu mycket lyxiga men
dock välförtjänt fina hem.
och självklart [dom har väl inget val?] börjar
pappan i huset gråta. jätte mycket.
och till och med barnen snyftar lite, antagligen för att pappa göra det..
han känner sådan ofantlig tacksamhet.
han hade aldrig orkat eller ens kunnat fixa hela huset själv.
ävan om han bara skulle fixat till det lite grann.
snickare hade han antagligen inte haft råd med då han som
ensam inkomsttagare ska försörja tre barn..
det som slog mig när jag såg detta,
kanske ni inte tycker hänger ihop på något sätt,
men då får ni leva med det.
jo..
är det inte precis den här tacksamheten vi borde känna
just i det ögonblick då vi inser att jesus dog verkligen på korset
för mig. han gjorde det verkligen för min skull.
precis som 3-barns pappan kände sådan ofantlig tacksamhet till
de som hjälpt till att fixa hans hus.
tänkvärt onödigt knasigt
ta det som du vill!
bless /malin
Härom dagen var jag på studieresa i Götebog & i detta ingick ett besök i en muslimsk moské.
Det var intressant att få se hur dessa muslimer har det.
men till saken hör att så småningom började det mer och mer glida in på ett övertalningstal om huruvida deras tro vs. våran (kristendomen) tro var relevant eller inte.
Kanske inte så smart att ge sig in och försöka övertala 2 klasser från Smålands Jerusalem om att konvertera till islam, heller inte så smart av dessa 2 klasser att försöka knäcka/få dem att inse att våran religion är mer trolig än deras.
Det var när jag satt där och lyssnade på denna diskussion som en tanke slog mig och som jag sedan funderat över
- vi kan aldrig tvinga någon att tro på det vi säger.
En ateist eller någon som lever enligt en annan religion kommer aldrig gå med på vad du säger, vilka klockrena argument du än har.
Man kan vägra att se vad man inte vill se.
Våra "vinnande" argument gör sällan förändringen hos en övertygad atesit (vem gillar att bli ägd och knäckt? det brukar inte direkt öppna dörrar, snarare tvärtom). Nej, det som gör förändringen i personens liv är inte vi utan Gud... vi kan erbjuda hjälp i rätt riktning, men bara ge den åt den som vill ha hjälpen.
Ibland känns det som det enda man gör hela tiden är att försvara Gud och vår religion. Men jag tror inte vi behöver oroa oss så över detta, det är ju trotts allt Gud vi pratar om, han kan nog försvara sig om han behöver (med detta inte sagt att det ALLTID är fel att försvara sin tro!)
Se till att ge hjälp där du vet att den behövs och fokusera på att nå ut där orden faller i god jord.
Guds frid
// Cc
(ps. ledsen för att allt hamnar i en klump. Något som inte reagerar som det ska i min dator;P)
