You, Me, in Eternity

jag blir nästan lite pirrig i magtrakten av att få vara den förste som skriver på denna fantastiska blogg!
det känns som om jag måste dra lite bakgrund och så. men för att
göra en lagom-lång historia kort:
jenna [huvudet bakom idén] sms'ar och undrar om jag vill vara med och skriva på hennes blogg.
lite fundrsamt svarar jag "kanske" och undrar vad hon nu har i kikaren.
hon svarar att hon fått en idé om en kristen blogg där vi är flera stycken som skriver och
Du läsare [som förhoppningsvis finns någonstans där ute i denna vida internet-värld]
helt enkelt gör det du är bäst på,
läser!

jag nappade direkt! seriöst är inte detta typ
v ä r l d e n s  b ä s t a  i d é ?

joo, jag tycker verkligen det iallafall!

så nu sitter jag här, som förste skrivare, en fredag kväll.
men vad ska jag skriva om då?
ni ska se att jag har nog minsann en liten tanke även en fredag kväll,
hold on!

joo..
något som jag faktiskt tänkt en hel del på på sista tiden..
borde vi inte uppskatta allting vi har runt omkring oss liite mer liksom?
vi tänker inte på det,
men på morgonen, -har vi kläder att ta på oss, -furkost att äta.
-ett fungerande samhälle!
-skola eller jobb att gå till.
-mat igen!
-underbara människor som omringar oss från alla håll.
-en kyrka & ungdoms-samlingar att gå på...

vi har så ofantligt mycket mer än vi faktiskt tänker på, vi tar det bara för sjävklart
[nu blire smygreklam för boken jag läser]
men en stor anledning till att jag börjat fundera så mycket på detta är på grund av boken jag läser,
om änglar kunde tala av torgny wirén
[h e t t  b o k t i p s !]

jag har inget direkt bibelord till det här..
det kanske ni har!
[kommentera gärna med förslag!]

det jag kände var att vi kanske.. borde tänka på detta lite.
reflektera över var vi står.

var står du?



                                                                                                 // malin